Mina första minnen av något ”övernaturligt” går tillbaka till de tidiga tonåren. Dörrar öppnades upp ljudlöst bakom min rygg trots att de var reglade och låsta. "Människor" dök upp vid min säng efter att jag hade gått och lagt mig, för att plötsligt försvinna igen. Detta skrämde nästan vettet ur en liten 13-årig stackare, men efter ett tag vande jag mig vid det konstiga tillstånd jag ibland hamnade i, efter att ha gått och lagt mig. Då försvann också de obehagliga figurerna, men tillståndet kom tillbaka lite då och då.

Det var långt senare jag insåg att detta var min första introduktion till de astrala (emotionala) nivåerna. I stället tryckte jag då undan allt sådant, och försökte leva som alla andra. Skaffade mig så småningom en lärarutbildning och fick en tjänst i Huskvarna.

Under en stor del av 90-talet och ända fram till i dag har en form av kundaliniresning öppnat upp chakran och energikanaler i min kropp. Denna process pågår fortfarande, och kan i vissa lägen vara mycket påtaglig och rent av smärtsam. Samtidigt har mina utomkroppsliga resor fördjupats. I början fick jag ett antal bevis, som klart och tydligt slog fast att jag verkligen lämnade min kropp, att det inte var frågan om några hallucinationer. Jag fick se platser och händelser utanför min kropp som jag senare kunde bekräfta, tills inte skuggan av ett tvivel fanns kvar i mig längre. Tro inte att jag inte tvivlade på det hela i början.

Efter det lyftes jag upp till högre nivåer. Jag har fått besöka olika emotionala plan, och lärt mig att de lägre är olämpliga att vistas i. De diskarnerade människor som lever där är både förvirrade och ibland rent otrevliga. På högre nivåer är det betydligt bättre, och kan även vara betagande vackert. Det jag sett av mentala plan har i mitt fall varit olika arbetsrum, ibland med elektronisk utrustning. Invånarna på dessa nivåer har visat upp stor klarhet och visdom.

De ljusvareler jag fått möta från "väldig högt upp" har gett mig en oerhörd respekt för vad vi har framför oss och vart vi är på väg.

Jag tar numera en dag i taget. Undervisande drömmar, ut ur kroppen-upplevelser, kläraudiens och klärvoajans kommer till mig ibland, men bara när jag behöver veta något, nästan aldrig för mitt höga nöjes skull. Ibland känns det svårt att relatera till de ”vanliga” vardagliga bekymren i tillvaron, men jag inser att vi är här för att leva i denna verklighet, och försöker så gott jag kan.

Trots att jag numera blivit pensionär så arbetar energierna fortfarande med kraft i min rygg och chakrapunkter. Mycket symboler, samtal om nätterna och ibland blir energin så stark att den i viss mån begränsar min rörlighet. Men jag vet att det är för mitt långsiktigt bästa och att jag sakta men säkert rensas upp, öppnas för än högre energier.

M O