| EA
Sökandet
Jag klev in genom dörren och
möttes av de allra vänligaste och kärleksfulla välkomnande till
gruppen. Från den stunden visste jag att jag att jag hade hamnat
rätt. Jag hade hittat den väg som besatt djup kunskap om det vi
inte ser med blotta ögat. Att få en modell av hur världen ser ut,
insikten om att vi är mycket mer än det samhället har förmedlat
till oss har varit livsnödvändig för mig. Faktiskt så viktig att
jag nog inte hade varit kvar i detta jordelivet om jag inte hade anat
att det fanns så mycket mer. Redan i barndomen kände jag
tvivel mot samhällets livssyn. Kyrkan lärde ut om Jesus och om Gud
men det kändes redan på kyrkans barntimma som att läran var
förvrängd. Jag lärde mig att be men sa inom mig själv att detta
gör jag bara så länge, tills jag har fått den rätta kunskapen.
Tankarna då var att jag inte kommit i kontakt med hur verkligheten
egentligen såg ut, men en känsla av att jag kommer se med andra
ögon så småningom i livet. Så länge jag kan minnas har jag varit
intresserad av det mystiska, magiska, varelser från andra planeter,
andra dimensioner och vad som händer efter döden. I efterhand kan
jag inte säga exakt när jag har fått till mig någon viss insikt
men det är som i mitt inre alltid har pågått ett sökande efter
något mer, ett större sammanhang. Tankarna höll jag för mig
själv. Jag kände inte att det fanns någon att diskutera med som
skulle förstå. När jag var femton hade jag
mitt första förhållande. Jag var så fascinerad av honom. Han hade
vetskap om tekniker hur man kunde bli medveten i sina drömmar och
tankar hur man kunde manipulera verkligheten. Jag hade tidigare i
barndomen haft en rad utomkroppen upplevelser, så jag kände i mitt
inre att han visste vad han talade om. Tyvärr hade han också
kontakt med den mörka sidan. Några månader in i relationen kände
jag starkt att kan jag inte använda mina förmågor till att hjälpa
andra människor, då är de inte mycket värda. Att sko sig själv
kändes meningslöst och ensamt, det var ingen väg jag ville gå och
var tvungen att avbryta relationen. Även om jag i mitt hjärta var
övertygad om att det var rätt beslut hade jag nu ingen att tala med
om det som jag då benämnde som övernaturliga ting. Att ha så
mycket frågor gjorde det svårt för mig att orientera mig i
tillvaron. Jag ifrågasatte allt och kunde inte acceptera att vi
lever och tänker som samhället säger åt oss och kände ingen
mening. Jag föll in i djup depression, grät till sömns varje natt.
Mina känslor var kaos och mina tankar var kaos, ändå gjorde jag
upp en så skyddande barriär som möjligt mot omvärlden. Jag kände
att jag inte kunde bli hjälpt om personen inte hade uppnått en
högre medvetande nivå och ville därför inte berätta om ångesten.
Det gick till den grad att jag ville ta mitt liv, men innan jag
gjorde det så fick jag till mig att jag stod inför ett val.
Antingen kan jag avsluta nu eller så kan jag pröva att söka
kunskap och försöka göra allt som jag vill göra i livet. Funkar
inte det så kan jag alltid avsluta senare. Så jag började läsa.
Allt som kunde ge en hint om hur verkligheten egentligen ser ut och
vad som är viktigt i livet. |
|
Depressionen höll sig kvar i sitt hårda
grepp och jag insåg att om jag ska kunna ta kontroll över min hälsa
behöver jag öva kontroll över mina tankar. I åratal fortsatte jag
att läsa och öva tankekontroll. Även om jag fick mer nycklar till
hur jag skulle bemästra mitt förhållningssätt i tillvaron mådde
jag psykiskt dåligt. Vid tjugo års ålder flyttade jag hemifrån
till Malmö och började studera på högskola. Nu var jag äntligen
fri att kunna fundera ut hur jag ville forma mitt liv. När jag hade
ledig tid från studier gjorde jag allt för att komma i kontakt med
andligt inspirerande människor. Ju mer intressanta möten jag hade
desto mer tystnade den inre sorgen som byttes ut mot frid och
nyfikenhet. Jag började på en yoga som ansåg sig vara en skola av
den ursprungliga yogan och kallade sig esoterisk yoga. När jag ser
tillbaka på min tid där kan jag se att den besitter vissa sanningar
men också hur det kan gå fel om någon utifrån bestämmer hur du
ska leva ditt liv. Det som jag upplevde var att det förmedlades
kunskap som jag aldrig hade varit i kontakt tidigare, men de som
bedrev yogan inte själva hade uppnått den nivå som de predikade
om. När jag några år senare hade fått en stark impuls om att
flytta till Jönköping fick jag brev om att jag hade vikit av från
vägen. Att jag inte gjorde tillräckligt med uppoffring för att ta
mig till lektionerna och att jag nu stod ensam. Även om jag kände
sorg i mitt hjärta att jag hade förlorat en sådan källa till det
mystiska kunde jag inte avfärda min känsla och att jag var tvungen
att följa mitt hjärta. Det var innan jag visste att en sann
esoteriker aldrig skulle döma någon för att följa sin väg.
I Jönköping fortsatte jag
mitt sökande efter att hitta en andlig grupp. Nu kändes det svårt
i livet igen när jag inte hade någon koppling till spiritualiteten.
Jag bad de väsen som hjälper mig att försöka hitta min andliga
grupp. En dag satt jag och förkovrade mig i andlig litteratur på
stadsbiblioteket. En tunn bok om utom kroppen upplevelser gjorde sig
påmind. Jag började läsa och blev helt tagen. I boken stod det
lite om författaren och kunde se att han hade koppling till
Jönköpingstrakten. Det var som det var en kanal öppen ovanifrån
och kände hur det flödade ner i mig och det kändes som jag var på
rätt spår. Jag kontaktade författaren till boken och fick då reda
på att det skulle starta en ny grupp och jag var välkommen att
studera esoterik med dem.
Idag känner jag mig helt lugn
att jag är på rätt väg. Drivkraften av sökande efter mer kunskap
finns kvar i mig men jag har en helt annan förståelse av hur
världen är uppbyggd och vilka egenskaper som är viktigt att
besitta för att kunna utvecklas. Att möta likasinnade finns det
inga ord för hur värdefullt det har varit för mig. EA | |