Kvinnan med staven

Följande upplevelse hade jag någon gång under 2007. Minns ej exakt när, men exakta tiden är nog inte så viktig. Jag låg i min säng på kvällen, på väg att somna, när jag märkte en närvaro av någon annan i rummet. Närvaron kändes inte riktigt behaglig, men jag ville ändå försöka se vad eller vem det kunde vara. Jag försökte därför släppa in upplevelsen.

När jag riktade in mig på upplevelsen fick jag kontakt med ett sorts kvinnligt väsen. På grund av den lite obehagliga känslan jag upplevde hos henne, så var jag lite misstänksam. Jag frågade därför vem hon var. Då fick jag ett bestämt och auktoritärt svar: ”Vi har minsann haft hand om människans utveckling sedan tidernas begynnelse på denna planet” Jag fick detta meddelande telepatiskt, men energin i meddelande kändes inte särskilt kärleksfullt. Snarare var det som om kvinnan minsann ville försvara sin position som någon man borde respektera.

När kvinnan svarat på min fråga slog hon med en stav i ”marken”. Detta skapade en sorts ljusblixt som träffade mitt pannchakra och blev till informativa bilder. Bilderna visade den evolutionära utvecklingen på denna planet. Kvinnan menade att hon var en av dem som övervakade och reglerade planetens evolutionära processer, och därför borde jag minsann inte ifrågasätta hennes auktoritära roll. Hon slog om och om med sin stav i marken, skapade ljusblixtar som träffade mitt pannchakra och blev till bilder med telepatisk information. Hela tiden handlade det om de evolutionära processerna.

För mig kändes ovanstående upplevelse dock inte särskilt bra. Något var fel. Och det som var fel var själva känslan i upplevelsen. En högtstående och kärleksfull varelse borde inte bete sig så, tyckte jag. Jag bad henne därför att avlägsla sig, eftersom jag inte ville ha med henne och hennes auktoritära roll att göra. Det kändes som om hon ville ”köra över” mig, ta kommando över mig, som om hon ville jag skulle lyda henne utan att ifrågasätta.

Jag var bestämd i min order till henne att hon skulle lämna mig ifred. Skall något högtstående andligt väsen komma till mig så får han/hon allt bete sig bättre, menade jag. Det krävdes en hel del bestämdhet från mig innan kvinnan motvilligt avlägsnade sig.

De följande dagarna efter händelsen kändes det som om jag fått in någon störande energi i mitt system. Med de förmågor jag har försökte jag ”pejla in” varifrån störningen egentligen kom.  Här fick jag återigen kontakt med kvinnan, om än på ett sorts avlägset sätt. Jag tillämpade min teknik med att hämta, visualisera och skicka ljus till/mot kvinnan, för att på så sätt rena hennes inverkan på mig; med andra ord att befria mig från henne. Efter någon dags intensivt arbete med detta kände jag mig renad och befriad.

Ufo genom taket/Bortburen av små (två ufo upplevelser)

Jag bodde i Västerås sept 1991- dec 1994. Under den tiden hade jag många olika upplevelser jag inte förstod. Två av dem, som handlade om ufo-besök, minns jag speciellt, eftersom de var så tydliga.

Genom taket
Under min tid i Västerås bodde jag i en lägenhet på nedre botten i ett två vånings hus. En natt vaknade jag upp och såg rakt igenom taket. I denna min upplevelse var alla våningar ovanför mig helt borta. Jag såg alltså rakt upp mot den svarta stjärnbeströdda natthimlen. Där svävade ett stort vitt lysande ufo strax ovanför huset. Avståndet till ufot och storleken på ufot är svårt att bedöma eftersom jag samtidigt befann mig i ett annat medvetandetillstånd. Jag var helt vaken, men ändå inte. Det var som om jag befann mig utanför min vanliga dagsmedvetenhet i ett sorts meditativt tillstånd av fullständig trygghet. Upplevelsen av ufot täckte en stor del av mitt synfält. Dess ljus och utstrålning kändes behaglig. Det kändes som om jag verkligen hade kontakt med någon därinne i farkosten. Det jag upplevde var en sorts telepatisk kontakt utan ord. Något budskap förmedlades till mig, men det var mer en överföring av energi än något som kan formuleras och förklaras i ord.

Bortburen
En annan natt vaknade jag av att en grupp små varelser höll på med mig där jag låg i min säng. Uppskattningsvis kan det ha varit sex st, men det är svårt att säga exakt. Jag upplevde varelserna som vänligt sinnade och de kändes behagliga. Men det tycktes svårt att kommunicera med dem. Det var som om de var helt inriktade på vad de skulle göra och inte var mottagliga för särskilt mycket mer kommunikation från mig. Det var nästan som om de arbetade med automatik.

Strax märkte jag hur de bar iväg med mig. Bärandet var lugnt, mjukt och omsorgsfullt. När jag burits iväg några meter lade jag märke till en besynnerlig sak med själva upplevelsen. Jag upplevde mig vara på två ställen samtidigt. Samtidigt som de små varelserna bar iväg med mig, så låg jag också kvar i min säng. Varelserna bar iväg med mig rakt igenom väggen och bort någonstans. Samtidigt låg jag kvar i min säng, föll in i dvala och somnade. Därefter minns jag ingenting. Dagen efter vaknade jag som vanligt.

Två kom ner via strålar

Följande hände också under min tid i Västerås. Jag minns att det hände under en tid när jag hade det extra svårt med mig själv. Ett kort förhållande med en kvinna hade nyligen tagit slut. Jag var vilsen och inte särskilt lycklig. Med anledning av ovanstående måste upplevelsen ha skett under senhösten 1991.

En natt under denna min svåra tid upplevde jag ett märkligt besök. Som vanligt befann jag mig i ett annorlunda medvetenhetstillstånd. Jag upplevde hur två finstämda andliga väsen, en man och en kvinna, steg ner genom två strålar. Deras vibration, kärleksutstrålning och kunskap tycktes ofantlig. De meddelade mig telepatiskt vilka de var och vem jag var. Tyvärr minns jag inte särskilt mycket av vad de sade. Det enda jag minns är något som kom att betyda ungefär:

”Du tillbringar en tid av ditt eviga liv i denna sfär. Du har tagit på dig detta uppdrag. Du inkarnerar och tjänstgör alltså här i ett viktigt uppdrag. Ditt uppdrag kräver ett antal inkarnationer, sannolikt under en tidsrymd av ca 10 000 jordiska år, men det är svårt att beräkna exakt vilken tidsrymd som kommer att behövas”

Detta var vad som telepatiskt meddelades mig, enligt min uppfattning. (Läsaren förstår nu kanske varför jag valt att få vara anonym). Dagen efter denna upplevelse kände jag mig gladare och livet kändes meningsfullare. Det var som om de två väsendena också hade förmedlat något annat till mig: en sorts energi som innehöll livsglädje och meningsfullhet.

Dröm om att kämpa mot svart kraft

Det är svårt att komma ihåg exakt när jag hade följande upplevelse. Troligtvis var det någon gång under hösten 2007. Jag kan förstå bakgrunden till följande dröm, och kan inte annat än tolka drömmen som ett viktigt budskap till mig (om jag nu skall ge mig på att tolka den, trots allt). Bakgrunden är att jag före jag hade denna dröm, alltid hade haft en inställning att svarta kraften inte är särskilt starka och att jag minsann alltid klarade av att kämpa mot dem, bara jag behöll mitt ljus i fokus. Inställningen var alltså ett sorts övermod. Jag trodde att jag, med mitt ljus (vilket jag förstås alltid trodde var lätt att hålla i fokus) lätt kunde besegra varje svart kraft jag mötte i mitt liv. Senare erfarenheter har dock visat mig att svarta krafter kan vara synnerligen svåra att möta. Krafterna är sofistikerade, starka, listiga och erfarna. De kan alla tänkbara knep för att anfalla, ligga i bakhåll eller luras. Med andra ord är de inte särskilt lätta. Men det beror förstås på vem man möter.

Vad jag också kan säga om följande dröm är att den var extra tydlig. Den var inte som en vanlig dröm där man, när man senare vaknar, verkligen är säker på att det var en dröm man drömde. Nej denna dröm var tydligare. Den var så tydlig att jag nästan upplevde det som om jag verkligen var där och gjorde allt detta.

Drömmen hade mycket likheter med det som utspelar sig i boken eller filmen ”Det (It)” av Stephen King. Det handlade om en ond kraft som invaderat en småstad, dödade vissa människor och besatte andra. De som inte dog blev personlighetsförändrade. En efter en föll de offer för kraften. Kraften kunde dyka upp var som helst, när som helst och visa sig i vilken skepnad som helst. Det enda sättet att känna igen den var på vissa beteenden och likheter, som man fick förståelse för medan man kämpade mot den. Men den var inte alltid lätt att känna igen eftersom den hela tiden lärde sig nya knep. Den var listig och kunde gömma sig. Inte ens på energin eller vibrationen kunde man alltid känna igen den eftersom den till och med lärde sig att förändra sig och föreställa andra energier. Under tiden vi kämpade mot den så lärde den sig hela tiden mer.

Kampen höll på ett bra tag, kanske under någon timmes tid, och hela tiden blev jag svagare och svagare. För varje energiattack jag fick från kraften så blev jag svagare i mitt inre. Jag upplevde det som om jag mer och mer tappade modet och tron på mig själv. Svagheten växte upp inifrån mig, som en ond växt som blev allt större i mitt inre. Mitt ljus minskade. Trots detta var jag i början inte rädd eller orolig i mitt yttre sinne. Jag trodde ju fortfarande, i mitt övermod, på mig själv, men jag lyssnade inte tillräckligt mycket på mitt inre. Där sinade styrkan alltmer. Den onda kraften hånade och förnedrade mig, låtsades överlägsen, körde med all möjlig sorts manipulation för att leta efter mina svagheter, och där sätta in sina stötar, och den lyckades alltmer. Den påverkade materian i huset i allt större grad, fick större och större styrka, kunde göra mer och mer saker, medan jag blev allt svagare. Nu började jag till slut bli orolig. Jag förstod att jag hade mött en överman. Jag borde inte ha tagit upp kampen mot kraften helt själv. Jag beslöt att fly.

Dock var det nu för sent för att kunna fly. Kraften hade stängt alla reträttvägar och hade mig fast. Den växte sig allt större. Vad skulle jag göra? Nu var det snart ute med mig.

Då ringde min mobiltelefon. Den som ringde var en kvinnlig vän. Hon var en i gruppen, men den kvinna som stod mig närmast. Jag kände stor kärlek för henne. Att höra hennes röst var underbart. Jag fylldes av en ljuvligt behaglig känsla. Jag blev glad. Kärleken och ljuset fyllde mig. Jag berättade vad jag höll på med, att jag ensam i detta hus höll på att bekämpa kraften. Hon gav mig hjälp via telefonen, talade till mig, gav mig mod och ljus. En stor kärlekskraft strömmade mellan oss båda, trots det fysiska avståndet mellan oss. Men det fysiska avståndet spelade här ingen roll. Det var den känslomässiga och mentala kraften mellan oss som var viktig. På grund av vår gemenskap och kärlek hade den svarta kraften inte längre någon chans. Vår kärlek gjorde att den krympte. När jag talade till min kvinnliga vän i mobilen fylldes jag/vi av sådan kraft att jag/vi till slut besegrade kraften. Kraften tålde inte vår kärlek. Den utplånades och försvann.

I drömmen förstod jag härmed inte bara att kärlekens kraft besegrar mörkret och ondskan. Detta visste jag ju redan. Nej, vad jag framförallt förstod var vilken kraft man kan få av den kärlek man känner för varandra. Jag förstod att man är många gånger starkare tillsammans än själv. Detta hade jag visserligen läst om, men nu hade jag också i verkligheten fått uppleva det. Därför glömde jag det aldrig.

Kontakt med ofantligt väsen

Följande upplevelse hade jag någon gång under 2007. Jag vaknade en natt och befann mig i ett speciellt medvetandetillstånd. Jag upplevde hela klart och tydligt att jag hade kontakt med ett sorts ofantligt väsen. Det är svårt att med ord beskriva medvetenheten och storleken hos detta väsen eftersom jag helt klart och tydligt kände att detta var någonting jag inte kunde greppa, än mindre beskriva. Men om man tänker sig en rymd eller storlek som fyller en större del av vårt solsystem så kommer man fiktivt nära en förståelse av den storlek jag upplevde. Om man sedan tänker sig en medvetenhet som har förståelse för, och övervakar, planeters utvecklingshistoria och evolutionsprocesser, så kommer man möjligen nära en förståelse för den medvetenhet jag upplevde.

Ovanstående är ändå bara ett försök till liknelser, därför att jag inte tillnärmelsevis kan hitta ord för det jag upplevde. Upplevelsen var helt enkelt för ofantlig för mig. Jag kom i kontakt med energier jag inte kunde behärska, än mindre ta emot. Ändå verkade det som om väsendet kontaktade just mig denna natt av någon speciell anledning.

Problemet med kommunikationen var bara den att det stora väsendet meddelade sig med mig på ett språk och i så stora perspektiv att jag ingenting förstod. Det var som om jag blev matad med så mycket information per tidsenhet att allting bara låste sig. Jag fick till mig så ofantliga perspektiv att jag inte fick till mig någonting. Det var så det kändes, som att mata in 1000 000 watt i en glödlampa gjord för 60 watt. Energin gick helt enkelt inte att ta emot.
Trots den alltför höga informations- och energitakten så kändes inte upplevelsen obehaglig. Tvärtom så var den mycket fascinerande och behaglig, och väsendet kändes behagligt i sin stora mäktighet, som om jag här hade kontakt med någon med stor respekt för såväl det lilla (jag) som det stora (galaxen), och som visste en hel del om hur livet fungerar.

Det kändes också som om jag någonstans, på ett sorts omedvetet plan, ändå kunde tillgodogöra mig lite av den information jag fick. Kanske såddes informationen som frön i mitt inre. Men det är svårt att så här i efterhand säga exakt vad som hände. Upplevelsen var i alla fall märklig och svårbeskriven. Jag hoppas ändå att jag, i min brist på beskrivande ord, kunnat förmedla en del av vad jag upplevde.

Dröm om nivåhöjningar

Följande dröm var väldigt klar och tydlig. Det verkar nästan som om den gavs till mig i undervisningssyfte, av någon, vem det vara månde. Jag minns ej exakt när jag hade den, men det kan ha varit någon gång under 2006 eller 2007.

Drömmen visade mig ett utvecklingsskeende i större perspektiv. Den handlade om medvetandehöjning, och jag fick i drömmen klart och tydligt uppleva hur jag, under en längre utvecklings- eller evolutionstid, förflyttade mig i en sorts trappstegsliknande medvetandehöjning. Jag levde en tid på en nivå, utvecklades och reinkarnerade. När sedan tiden var mogen efter eoner av tid, så förflyttade jag mig upp till ett högre steg. Denna höjning till ett högre steg skedde dock inte av sig själv. Med andra ord så var det inte jag själv som höjde mig. Höjningen sköttes av väsen eller varelser som redan nått detta högre steg, eller något ännu högre steg ovan detta. Dessa varelser övervakade och skötte processen av nivåhöjning för mig. Det måste vara så eftersom höjningsprocessen var så oerhört komplicerad och komplex. Ingen varelse höjde sig själv. Höjningen skedde genom att dessa högre varelser liksom öppnade ”energidörrar” och slussade in mig mot sig i det högre. Där togs jag sedan emot.

Det mest fascinerande med denna utvecklingsprocess var att få uppleva hur varje nivåhöjning fullständigt slog ut den gamla livsupplevelse man haft, och skapade en ny helt annorlunda och mycket större livsupplevelse. När man höjde sig till en högre nivå var det som om själva livet öppnades. Man såg, upplevde och förstod på ett oändligt mycket större och överblickande sätt. Från den högre nivån kunde man sedan se hur man levat i det lägre. Det lägre upplevdes då som en begränsad trång liten upplevelsesfär där man farit runt i en sorts illusion om livet, skapat sina mönster, syften och meningar. Från det högre perspektivet tycktes detta lägre vara oerhört futtigt.

Så levde man alltså i detta högre och kände sig rik. Eoner av tid gick. Men så en dag hade man utvecklats färdigt också på denna nivå. Då var det dags att slussas vidare till nästa högre nivå. Vad som då återigen var så fascinerade var att nivåhöjningen ännu en gång var en fullständig överraskning. När man återigen höjt sig till den nya nivån kom man till ett tillstånd man aldrig hade kunnat föreställa sig ens i sin vildaste fantasi när man befann sig i det lägre. Ändå upplevdes det nya och högre som helt självklart när man förflyttat sig dig, och det gamla och lägre upplevdes återigen som oerhört futtigt och begränsat.

Så gick utvecklingen i steg efter steg med eoner av tid på varje nivå, och varje gång man förflyttade sig till en högre nivå så var det högre en fullständig överraskning, ett fantastiskt livsäventyr som öppnade sig, något man aldrig kunnat föreställa sig, ändå helt självklart när man väl förflyttat sig dig, och det lägre upplevdes förstås som futtigt.

Utvecklingsstegen var sådan att man hela tiden förflyttade sig från små livsupplevelser till större sådana. I det större kunde man se att de mindre systemen alltid fanns som delar i de större. Små livssystem var som organ i större livssystem osv i en sorts expanderande medvetenhetsutveckling. Högre system överblickade, ansvarade över, och reglerade vissa grundläggande fakta angående lägre system (dvs större ansvarade över mindre)

Det är svårt att hitta de rätta orden för att beskriva denna dröm. Det som gjorde störst intryck på mig med drömmen, det som verkligen satte sin prägel på mig, var ändå den fullständiga överraskningen varje gång man nådde en högre nivå; hur man varje gång upplevde en sådan total befrielse att förflytta sig uppåt, hur fantastiskt det kändes varje gång, som om själva livet öppnades och det liv man förut levat varit en begränsad illusion i jämförelse.

Om det finns någon form av sanning i ovanstående dröm så är livet mer fantastiskt än vi någonsin kan föreställa oss. I så fall är mitt råd: Lev din illusion med största glädje så länge den varar. En dag kommer du ändå att finna den futtig. Då blir du riktigt glad.

P L