Möte med mäktig och obehaglig figur (första mötet av två)

Egentligen känner jag mig inte riktigt bekväm med att berätta det nedanstående. Jag väljer ändå att göra det eftersom jag anser upplevelsen vara mycket viktig. Detta hände någon gång mellan 2001 och 2003. Det verkar som om orsaken till följande upplevelse var att jag i hela mitt vuxna liv sysslat med min utveckling, vilket jag fortfarande gör, och även fortsättningsvis kommer att göra.

Jag vaknade på natten i min säng av en obehaglig känsla. Jag kunde känna att jag hade besök av någon, men det var ingen trevlig figur. Jag fick en upplevelse av en man i kostym, ganska slank och elegant och i sina bästa år. Han hade sin hemvist i en värld där han lyckats bygga upp ett sorts imperium. Där bodde han i en jättelik slotts- eller palatsliknande byggnad. Han hade mängder av tjänare under sig, olika figurer och varelser i en sorts hierarki, och han hade makt över dem alla med de olika krafter han behärskade. Detta var tydligen en mycket farlig figur, en sorts mästare i magi, som med olika krafter styrde (förslavade) andra. Själv såg han mycket bra och sofistikerad ut, till det yttre, medan hans underhuggare såg ut på väldigt många olika sorters vis beroende på nivå i hans imperium, alltifrån människoliknande, som han, till vad vi skulle kunna benämna som odjur.

Telepatiskt fick jag ett meddelande från denna varelse som kändes hotfullt. Meddelandet gällde ett förslag till samarbete och en överrenskommelse. Figuren meddelade mig att jag nu hade börjat inkräkta på hans område och att jag skulle passa mig. Men gjorde jag en överrenskommelse med honom så skulle jag kunna få många fördelar. Jag lät meddela tillbaka att jag inte var intresserad av hans överrenskommelse och att han skulle lämna mig ifred. Min utveckling hade han inte med att göra och jag skulle fortsätta utvecklas oavsett vad han tog sig till. (Överhuvudtaget har jag som princip att aldrig göra tveksamma överrenskommelser med någon, speciellt inte obehagliga figurer, som kommer med hot eller löften om fördelar).

Under många års utövande har jag lärt mig en teknik att sända (visualisera) ljus och kärlek. Detta använder jag till att, om så behövs, bearbeta det jag möter samt försvara mig. Jag sände alltså ljus över denna varelse och hoppades på så sätt att få till en positiv förändring, eller få honom att försvinna. (Den så kallade ondskan skyr kärleksljuset medan godheten välkomnar det) Dock tycktes inte ljuset bita på honom. Han verkade energimässigt mycket stark och hade tydligen uppövat olika tekniker för att skydda sig. Jag hade alltså inte tillräckligt med krafter att sätta emot.,För att han skulle lämna mig ifred var jag därför tvungen att tillfälligt lova att lämna honom och hans imperium ifred. (Men jag hade ju inget gjort!) Först då lämnade han mig.

Under de följande dagarna efter var det ändå som om jag inte fick vara ifred från denna varelse. Jag hade honom liksom inom mig, i mitt inre. Jag sände ljus men inget hjälpte. Jag försökte då hitta andra sätt för att bearbeta honom. Till slut provade jag att pejla in hans hjärta och på det sända ljus. Då lyckades jag. Här var han sårbar och jag kände hans sorg då han ryggade tillbaka. Jag hade hittat hans svaga punkt.

Efter att jag sänt ljus i hans hjärta blev jag lämnad ifred för en tid. Men han gjorde ytterligare ett försök. Se nedan.

Hämtad ur kroppen och möte med tre obehagliga figurer (andra mötet av två)

Denna upplevelse hade jag ett antal månader efter att jag första gången mött den obehagliga figuren med imperiet. Jag antar och tror att det är samma figur som står bakom följande.

Jag låg i min säng och kände hur en energi började stråla in i min kropp. Strax märkte jag att energin liksom hämtade min energikropp och tog den med sig. (Jag gissar att det var astralkroppen/emotionalkroppen). Ögonblicket därefter befann jag mig i en stor slotts- eller palatsliknande sal i vilken jag flög omkring utan att kunna styra mig. Till det yttre var platsen vacker med marmor, utsmyckning, statyer och möblemang. Ändå kändes det obehagligt, som om jag var fångad på något sätt. Inom mig hade jag känslan av övergrepp, som om någon med våld tagit mig hit.

Efter en liten stund kom tre eleganta kostymklädda herrar ut genom en dörr och satte sig vid ett stort bord. Det var mig de kom för att möta och jag kunde telepatiskt känna att de var ute efter att försöka förhandla med mig för att få till en överrenskommelse. Männen kändes obehagliga och jag var inte ett dugg intresserad av att få till någon överrenskommelse med dem. Här ville jag göra processen kort och inte stanna en sekund längre än nödvändigt. Jag pekade med fingret mot dem över bordet och sade: ”Ni är ena riktiga dårar som tror ni kan sätta er upp mot Gud.”

Jag vet inte varifrån jag fick just dessa ord eller varför jag valde dem. Det var som om de bara slank ur mig. Dessutom meddelade jag dem inte telepatiskt utan jag uttalade orden rent ”fysiskt” med min energikropps mun. Jag kunde dock konstatera att jag med stor svårighet utförde bedriften att tala. Jag fick liksom inte munnen att fungera riktigt eller ljudet att bli tillräckligt starkt. Orden blev till väsanden och munnen kändes halvt förlamad. Men just detta att fysiskt uttala orden verkade ha en kraft som försvagade de tre männen. När orden uttalats så förvandlades de framför mig och blev till anskrämliga och groteska figurer. De tycktes helt förlora kontrollen över sig själva och situationen. Detta gjorde att upplevelsen avbröts och jag vaknade i min säng.  

Ett landskap (en värld eller flera i en?)

Nedanstående är mycket svårbeskrivet. Jag tar ändå på mig att försöka göra en beskrivning. Jag kan konstatera att naturlagarna så som vi känner dem i vår fysiska verklighet inte är likadana i de verkligheter man upplever utanför sin fysiska kropp. Vanliga fysiska naturlagar tycks kunna finnas, men de kan likaväl upphöra att finnas och ersättas av andra lagar. Det tycks som om vissa krafter är högre, och de sätter lägre krafter ur spel. I den värld eller de världar jag nedan skall beskriva verkar det som om jag själv kan aktivera vissa funktioner eller naturlagar genom min blotta närvaro eller medvetenhet, men det finns också något annat som styr, något högre som jag inte kan påverka. Vad detta är vet jag inte.

Det nedanstående är så svårbeskrivet att jag ber läsaren om förståelse för eventuella obegripligheter. Men det är i stort sett omöjligt att med ett språk konstruerat för en tredimensionell verklighet beskriva en verklighet med många fler dimensioner och funktioner. En sak jag har kunnat konstatera är att förändringar i mitt fokus och min medvetenhet, i denna/dessa världar, direkt kan påverka den verklighet jag har utanför mig. Här styr jag alltså en del av min verklighet själv, men långtifrån allt. Varför jag kan påverka vissa saker men inte andra vet jag inte; inte heller vad det är jag påverkar eller vad det är för högre krafter jag inte kan påverka.

Här nedanför kommer ett försök till beskrivning av ett landskap jag har i mitt inre, ungefär som ett minne av en värld jag många gånger har besökt. Det fungerar både som en värld, men också som flera världar i en, och platserna känns för mig både nära och kära.. De är en del av mig. Väderstreck finns väl egentligen inte i dessa världar men jag har ändå en upplevelse av väderstreck, när jag nu skall försöka beskriva denna värld, eller världar.

En central plats i denna värld är en pyramidliknande byggnad som ligger ute på en klippavsats. Ytterväggarna ser ut att bestå av tusentals fönster. Jag har en upplevelse av att denna byggnad är en sorts kommunikationscentral mellan olika världar. Inuti byggnaden arbetar massor av olika varelser med att upprätthålla kommunikation, styra och reglera så att allting hålls på rätt nivåer. När jag i mitt inre ”tänker” på denna byggnad får jag en hisnande storslagen, nästan ofattbar känsla. Jag har dock aldrig (så vitt jag vet) kunnat komma in i denna byggnad och fått se den från insidan.

I det som jag uppfattar som nordväst om pyramidbyggnaden ligger en stor byggnad som jag uppfattar som ett sorts behandlingshem eller rehabiliteringshem. Dock är det så att när man från pyramidbyggnaden förflyttar sig dit så förflyttar man sig också till en helt annan värld och en helt annan stämning. Här är stämningen tyngre, ofta lite obehaglig och ibland riktigt ångestfull. Vill det sig illa och man inte har riktigt fokus eller riktning på sin medvetenhet, när man förflyttar sig i denna byggnad, så kan man råka vilse där. Att vistas i denna byggnad är en utmaning och kräver medvetet fokus av den som är där. Det verkar som om byggnaden är en plats för rehabilitering av vilsna själar. Syftet tycks vara att få dem att hitta rätt igen.

Ännu en bit åt nordväst, ute i en sorts periferi av landskapet, ligger en stad. Det som skiljer denna stad från de städer vi är vana vid i vår fysiska värld är att där finns fullt av rulltrappor och rullband. Fordonen tycks inte vara lika många som i en vanlig stad men de är mer varierande. Man kan finna allt ifrån gamla hästdroskor till svävare och små flygande tefat. Rullbanden tycks vara det övervägande sättet att förflytta sig på inom staden. Man ställer sig på en rulltrappa eller ett rullband och förflyttar sig dit man vill. I övrigt finns fullt av shopping, affärer och nöjen, men jag har inte någon speciell upplevelse av bostäder. Vart bor man, eller bor man överhuvudtaget här? Kanske är staden bara en plats dit man reser för förströelse, och att man bor någon annanstans. Känslan jag får av denna stad är lycklig och positiv.

Sydöst om pyramidbyggnaden finns en annan stad, som verkar vara nästan identisk med staden i nordväst. På grund av denna identiska stadsupplevelse ställer jag mig frågan: Är denna andra stad samma stad som den första, men att staden samtidigt i nuet ligger på två geografiskt sett olika platser, eller är de identiska städerna verkligen olika platser som bara verkar vara identiska? På detta har jag inget svar. Naturlagarna här verkar, som sagt var, ibland obegripliga för vår fysiska förståelse.

Väst om pyramidbyggnaden, nästan lite sydväst, ligger ett berglandskap. Söder om detta finns en skog. Skogen ser på avstånd ut som ung granskog, och inte särskilt stor i areal, men när man träder in i den så kan den växa. Att gå in i denna skog är som att gå in i en speciell värld och en speciell stämning. Här gäller det att ha rätt sinnesstämning annars kan man råka vilse. Skogsarealen kan växa så att man inte hittar ut förrän man liksom förändrar sig inifrån. Det verkar som om man i denna skog skapar sin egen upplevelse: skönhet eller skräck. Denna skog tycks vara en plats som direkt svarar mot ens sinnesstämning och speglar det man plockar fram av sig själv. Kan detta vara en sorts testplats där man testas för att se vad man går för?

Direkt norr om skogen finns, som sagt var, ett bergslandskap. När man står och ser på det utifrån så ser det ut att vara väldigt begränsat och utan djup. Det är som om man utifrån bara kan se ”ytan” av bergslandskapet och en liten bit in. Resten är dolt i ett sorts töcken. Dock är det så, att när man börjar beträda detta landskap, så förändras successivt både ens sinnesstämning och själva atmosfären runt en själv. Man vandrar liksom in i en annan värld och känslan blir alltmer fantastisk, vild och äventyrsaktig. Själva upplevelsen är ganska underbar. Därinne, i denna vildmark, kan man sedan vandra hur mycket och hur långt som helst. Dock finns det, under resans gång, en hel del överraskningsmoment i form av oväntade naturlagar eller fenomen, för den som enbart är van vid vanliga fysiska. Jag undviker att försöka beskriva dem därför att det är alltför svårt.

Pyramidbyggnaden ligger, som sagt, ute på en klippavsats. Klippavsatsen vetter mot nordöst. Vad som finns i nordöst har jag inte fått någon riktig upplevelse av. Ibland har jag tyckt mig se en stor rymd där, med stjärnor och planeter; ibland har jag tyckt mig se en jättelik dal som sträcker ut sig långt nere under klippavsatsen. Men vad som egentligen finns i nordöst vet jag inte säkert.

Längst bort i dessa världars södra periferi finns ett stort hav som påminner mig om Medelhavet. Söder om havet ser jag nytt land. Men i mitt minne når jag inte dit. Jag vet inte ens om jag varit ”där nere”. Avståndet dit verkar, från världarnas mittpunkt, vara både långt, många mil, men också väldigt kort, som om jag skulle kunna sträcka ut min hand och direkt beröra det. Avståndsupplevelsen tycks, med andra ord, bero på mitt fokus. Min egen rent ”fysiska” storlek tycks också bero på mitt fokus.

Världen eller världarna tycks vara förenade av ett sorts vägsystem och jag har minnen av att jag har färdats på dessa vägar. Med vägarna också så att man, som med många av upplevelserna i dessa världar, ”utifrån” bara kan se dem liksom ”ytligt” . När man väl träder in i vägsystemet och färdas på vägarna så träder man också in i avstånd på ett annat sätt; man träder in i vägar, landskap och upplevelser på ett deltagande sätt. Allting förstoras, förverkligas eller aktiveras och man börjar uppleva det man har trätt in i.

En annan plats som verkar vara lite ”gömd” i denna värld/världar är en mera olustig plats. Geografiskt sett upplever jag den som liggandes strax sydöst om pyramidbyggnaden men också lite nedsänkt, som om man måste gå ”nedåt” för att nå dit. När man förflyttar sig dit blir det dunkelt och dystert. Man träder in i en värld där jag upplever att någon eller några har en förslavande makt över andra. Där finns en, eller flera, slotts, eller palatsliknande byggnader. Jag upplever att ”människor” eller deras själar (kanske emotionalkroppar/astralkroppar) liksom på olika sätt sitter fast i denna värld och att någon eller några utnyttjar detta för egen vinnings skull.
     Jag har en upplevelse av att jag många gånger varit i denna värld för att hjälpa till med ett sorts befrielsearbete. Vi är en grupp personer som ofta färdas hit för att utföra hjälparbete. Arbetet är riskabelt och svårt och därför är vi varandras hjälp och stöd. Det mest riskabla är att bemöta och bekämpa maktpersonligheterna som förslavar. Det svåraste är själva befrielsearbetet, d v s att försöka väcka ”paralyserade, lurade eller hypnotiserade” själar och ta dem med till annan plats. Arbetet kräver framförallt renhet i fokus, men också planering och samarbete. Att på detta sätt påverka andra kräver en samling speciella förmågor som har med styrka i medvetenheten att göra. Jag upplever arbetet här som en sorts träning, men också som någonting jag valt att göra i tjänande syfte.
    Det är naturligtvis med stor motvilja jag berättar det ovanstående eftersom jag helst vill slippa ”verka märkvärdig”. Jag tror dock att många, i det ovanstående, kan finna en hel del intressant. Därför berättar jag.

Om någon frågar mig: hur vet du att du inte inbillar dig alltihop eller har väldigt livlig fantasi, så svarar jag: det vet jag inte. Jag har upplevelser, det är allt. Att veta någonting överlåter jag åt andra.

Nödhjälp i livskris

Sommaren 1994 var den värsta i mitt liv. På våren detta år hade jag drabbats av en oförklarlig livskris. Jag visste inte varför jag hade ångest. Jag hade inget att må dåligt över. Ändå var jag djupt olycklig utan att veta varför. Jag hade då många gånger tidigare i mitt liv haft kriser, men då hade det alltid funnits en yttre synbar orsak till dem. Denna gång hittade jag ingen sådan orsak. Det var som om allting i livet ställdes på sin spets och jag genomskådade allt som förut haft en mening för mig. Nu kändes allting meningslöst. Jag kunde inte finna någon mening med att leva överhuvudtaget, inte ens med tanke på reinkarnation, evigheten och utveckling mot allt underbarare världar. 

Vad jag då inte förstod, men tror mig ha förstått nu, är att orsaken till denna kris var en sorts medvetandehöjning som pågick inom mig. Jag fick nämligen en hel del syner och upplevelser under de cirka fyra månader som krisen varade. Synerna och upplevelserna hade en sorts existensiell karaktär och handlade om livet och evigheten. Det innehöll en hel del upplevelser av kontakter med nivåer (medvetenhetsenergier) som helt enkelt kändes för mycket för mig och gav mig svår ångest. Min lilla person klarade helt enkelt inte av att greppa detta.

Men nog om detta. Jag skall här inte gå in på fler detaljer om denna kris, och alla dess upplevelser, därför att det skulle bli en jättelång artikel bara om det, och det är inte min mening just här. Vad jag istället vill berätta om är den hjälp jag fick.

I slutet av augusti detta år begav jag mig ut på en fjällvandring. Jag hade många gånger förut vandrat i fjällen så jag var van, men denna gången var jag djupt olycklig. När jag nu gick ut i fjällen så visste jag inte om jag skulle återvända. Jag visste inte om jag därute skulle ta mitt liv eller vad jag skulle göra; jag visste bara att jag måste iväg, vart som helst bara jag kom bort ifrån människor och civilisation. Det kändes som om jag inte hade mer att hämta i livet, men jag visste inte vad jag skulle göra istället.

Fösta natten där i tältet hade jag en upplevelse. Jag fick besök av en fantastiskt kärleksfull varelse som sade till mig: ”Du behöver aldrig mera känna att livet är meningslöst.” Detta var de enda ord som telepatiskt meddelades till mig av denna varelse, men det var som om orden också var fyllda av själva den känsla och det syfte som de ville uttrycka. Detta telepatiska meddelande var alltså inte bara ord utan det var som om orden bars fram av meningsfullhet och syfte. Någonting mer än bara orden överfördes alltså till mig under de få sekunder meddelandet varade.

När jag vaknade på morgonen mådde jag bra. Allting kändes skönt och jag kunde se livet med nya ögon. Det kändes som om jag var född på nytt, naken och renspolad. Känslan kan lite liknas vid den man har när man går upp ur en sjö efter en frisk och vitaliserande simtur. Men känslor är egentligen omöjliga att beskriva. Efter detta nattliga besök gick jag mot mitt nya liv, återigen fylld av livets oförklarliga meningsfullhet. 

Åren har gått sedan denna upplevelse men jag glömmer den aldrig, och jag har många gånger varit tacksam mot den som hjälpte mig, även om jag inte vet vem det är. (Dock vet jag att varelsen kändes som en man.) Erfarenheterna jag fick av denna kris och detta helande har fått mig att förstå en hel del om begreppen lycka och olycka, mening och meningslöshet; vad detta egentligen är. Men det är komplicerade saker att förstå, ändå egentligen så enkla. Det handlar om att vara i kontakt med vad jag brukar kalla ”livsessensen” eller ”livsenergin” . Men vad jag egentligen menar med detta skulle kräva en hel del utförliga förklaringar som jag av utrymmesskäl inte går in på här.

Sex och utanför kroppen upplevelser

Ja nu blev du väl nyfiken. Ordet sex i en rubrik verkar ju alltid lockande. Men här tänker jag inte gå in på detaljer. Jag vill bara berätta är att jag ett antal gånger har haft sex i mina utanför kroppen upplevelser. Och jag tror att detta egentligen inte är så särskilt ovanligt; det är bara det att man kanske inte talar om det så ofta.

Kan man ha sex utan sin kropp? Svaret är naturligtvis att jag visst haft en kropp i mina utanför kroppen upplevelser, fast det har förstås inte varit min fysiska kropp. (den ligger ju kvar i sängen). Den kropp jag haft när jag haft sex har verkat lika fast och solid som min fysiska kropp, och till och med väldigt känslig. Även de kvinnor jag mött har haft kroppar. Men vad jag kunnat konstatera är att de kvinnor jag mött oftast varit helt enastående perfekta och väckt stormar av passionerade känslor hos mig. De har även gjort allt jag önskat mig av dem. Men efter en stund har jag märkt att det funnits en sorts passivitet hos dem, en sorts likgiltighet, som om de saknat riktigt liv och egen vilja. Det är som om man skulle vilja skaka om dem och ropa: ”Hallåå! Är det någon där? Vakna! ”

Jag har även konstaterat att det är skillnad på sex i utanför kroppen upplevelser (de jag haft) och sex man drömmer om. I mitt fall har det i alla fall varit så att ”drömsex” oftast gett upphov till reaktioner i den fysiska kroppen (som ligger kvar i sängen) medan sex i utanför kroppen upplevelser på ett helt annat sätt varit sin egen upplevelse (lika verklig som om den varit fysisk) och inte givit några reaktioner i den fysiska kroppen. Varför det varit så överlåter jag åt läsaren att spekulera i.

Jag har även kunnat konstatera att jag i dessa upplevelser haft mycket starkare känslor än jag vanligtvis har i den fysiska verkligheten i min fysiska kropp. Det har varit som om all ”känslogalenskap” jag haft inom mig totalt släppts lös och ohämmat i lyckorus drivit mig att ”ta för mig”.

På ett sätt har därför dessa sexupplevelser varit himmelska (man är ju ohämmad och man möter sin drömkvinna), men på ett annat sätt har en väsentlig del saknats, nämligen personlighet och själ hos de kvinnor jag mött. Frågan som uppstår av allt detta är: Vad är det egentligen jag har mött? Har det varit verkliga kvinnor eller själslösa idealskapelser? Vem har i så fall skapat dem?

P L