Vad är det som händer? Varför kan jag inte röra mig? Varför kan jag inte säga något?

Jag hinner knappt ställa mig den ena frågan förrän en ny tar över. Samtidigt känner jag hur en paralyserande känsla tar över min kropp. Jag domnar bort mer och mer, slutligen är känseln i den fysiska helt borta. En tryckande känsla tar nu över i huvudet med en intensitet som bara ökar och ökar. En rädsla sprider sig och jag kämpar för att väcka kroppen. Den tryckande känslan exploderar ut och en strömmade energi sköljer över mig i vågformig rörelse. Några minuter senare är allt som vanligt. Jag kan röra mig och jag öppnar ögonen. Tittar mig runtom, ingen där. Var detta en dröm? Nä, jag kommer snabbt fram till att jag varit helt vaken. Huvudet ömmar och jag känner en omtumlande känsla i kroppen. Efter denna eftermiddag förändrades mitt liv.

Denna typ av upplevelse upprepade sig med jämna mellanrum. Jag lärde mig efter hand att det inte var något farligt. En nyfikenhet om att ta reda på vad det var som hände ledde till diverse möten med olika medium. Alla tittade på mig med frågande ögon och jag förstod att detta inte upplevdes av vem som helst. Jag fick helt enkelt lära mig själv.

Ut ur kroppen

När jag började släppa rädslan utvecklades upplevelserna till att jag emellanåt lämnade kroppen. Jag minns första gången som igår. Det skedde en natt när jag fördes in i det paralyserande tillståndet. Jag tillät mig att slappna av. Hela energikroppen vibrerade med en våldsam kraft och jag riktigt kände hur den laddades upp som ett batteri. Plötsligt släppte jag från den fysiska kroppen och svävade upp så att jag stod jämte den fysiska. Jag såg mig själv ligga i sängen, men mitt medvetande var inte där utan i energikroppen. Nyfiket rörde jag mig mot spegeln i lägenheten. Jag såg konturerna av en människa. Kroppen strålade i ett blått starkt sken. Jag tog mig ut genom lägenheten genom att flyga genom dörren. I snabb hastighet svävade jag genom Jönköping. Plötsligt var jag tillbaka i den fysiska kroppen. Jag öppnade mina ögon och var helt exalterad över vad jag precis varit med om. En otrolig känsla över att vara utanför kroppen samtidigt som medvetandet var fullt vaket.

Jag funderade ofta över vad det var som gjorde att jag hamnade i detta märkliga tillstånd samt hur jag kunde lämna kroppen. Var detta något som jag gjorde själv?

Under några år vaknade jag med jämna mellanrum av att jag kände hur min kropp domnade bort och energier körde genom hela mig. Det hela resulterade oftast i en uku (ut ur kroppen upplevelse). Nyfiken som jag är började jag att testa mig fram. Kunde man förflytta sig snabbare än att flyga från plats A till B? Jag upptäckte genom att tänka mig till en plats var det som att energikroppen sögs tag av en väldig kraft. Transporten skedde genom en tunnel. Man var framme på ett ögonblick. Tunneln bestod av ljus som skimrade i alla dess färger. Min energikropp blev ett med ljuset. Känslan kanske kan påminnas om en färd genom en dammsugare. När jag är ute på turer har jag nästan alltid kontakt med den fysiska. Det jag upplever som fysiskt utanför kan jag på ett sätt känna i den fysiska kroppen. I vilket fall så påverkas den. Medvetandet förflyttas från energikroppen till den fysiska. Ibland vet man inte riktigt vart man är. Efter ett tag så släpps medvetandet från den fysiska och etableras helt i energikroppen. Det händer även att mental- och emotionalkroppen lämnar den fysiska samtidigt. Då hoppar medvetandet mellan de tre, och två olika upplevelser fås. Den ena på mentalplanet och den andra på emotionalplanet. Här gäller det att hänga med vart man är någonstans. Detta kan säkert styras medvetet, men inget som jag lärt mig än.

Självklart provade jag att framkalla det paralyserande tillståndet genom meditation. Jag försökte lämna kroppen medvetet. Detta lyckades jag aldrig med. Efter hand förstod jag att resorna var något jag bjöds på, inget som får göras när som helst. Jag lyckades framkalla det vibrerande tillståndet samt dra igång energier som flödade genom kroppen. Rätt snart började jag ändå reflektera över vad jag höll på med. Är det ok att experimentera hur som? När jag kände efter djupt inom mig sa en liten inre röst att jag inte skulle göra så. Det gjorde mer skada än nytta. Detta skulle jag överlåta till mitt högre jag samt guider. Efter den insikten lät jag bli. Även under mina uku:er slutade jag testa mig fram. Jag bara var, helt enkelt. En åskadare kan man säga.

Bearbetning av energisystemet

Efter några år började mina nattliga upplevelser att ändra karaktär. Några uku:er var det inte tal om, utan jag fördes in i det paralyserande tillståndet och därifrån kände jag energierna från besökare som var på plats för att arbeta med mig. Pratade med mig gjorde de inte men de demonstrerade gärna ljudet av verktygen som de använde. En av dem är ”borren”. Jag hörde ljudet av den. På de centrala chakrapunkterna kunde jag känna vibrationer, mycket starka sådana. Fokus låg nu på att rena mitt energisystem. För att kunna ta emot högre materia/vibrationer krävs ett väl balanserat och renat energisystem. Detta är en process som tar lång tid. Obalanserna kommer från tidigare inkarnationer samt från det som levs nu.

Här är ett exempel på en upplevelse från 2007-10-16.

Jag vaknar och känner en närvaro vid min sida. Den sätter sig jämte mig, lägger sin hand på mig och jag blir jättevarm. Jag ligger på mage så det är ryggen som blir varm. Personen eller vad det nu är ändrar nu läge och placerar sig ovanför mig. Känner den inte fysiskt så jag antar att den svävar ovanför mig. En smal stråle skickas rätt in i baschakrat på mig. I början är det bara en värme som breder ut sig i chakrat, men till slut börjar det göra vansinnigt ont. Vet inte varför, men nu förflyttas jag igen. Hamnar i ett rum på en säng, ligger på samma sätt som jag gjorde i min "riktiga säng" och strålen börjar åter strömma in i baschakrat på mig. Jag kan inte röra mig. Tänker att jag måste klara av detta på något sätt. Försöker se det som att det är nödvändigt för att blockeringarna ska kunna släppa. Intensiteten från strålen ökar. Smärtan är obeskrivlig. Jag känner hur jag nästan svimmar och då minskar intensiteten. Jag får lite andrum. Ingen pratar med mig och ingen ger mig några svar utan strålen skickas åter igen in i baschakrat på mig. Jag försöker att inte få panik, men det är ju inte långt ifrån. Försöker verkligen att fokusera bort smärtan. Har inget val för jag kan inte röra mig. När smärtan åter blir obeskrivlig börjar jag se bilder i mitt inre fladdra förbi. Bilder från min barndom. Jag får möta det jag förträngt. Tyvärr tar paniken över för jag kan inte hantera smärtan. Då flyttas jag åter tillbaka!

Bearbetningarna av systemet känns fysiskt på olika sätt. För det mesta är det väldigt krävande. Kanske beror det på att skräpet sitter djupt och ordentligt. Denna upplevelse som jag skrev om tillhör de första av denna karaktär. Jag har efter hand lärt mig att hantera det. Att ha tillit till mig själv och de som arbetar med en är viktigt. Att veta att de aldrig går över gränsen. Man klarar av det. Detta är en hjälp som man tacksamt ska ta emot. Inte kasta bort med sin rädsla.

Efter hand började jag även känna av energierna dagtid. i början var det svagt, knappt märkbart. Kändes som att någon försiktigt kliade i mitten av huvudet. Med tiden kände jag det starkare. De dagar då det arbetas som mest intensivt ligger jag hemma i migrän och feberkänsla. Skillnaden från vanlig migrän är att jag känner en stråle som är placerad i huvudet och det strömmar energi genom hela kroppen. Temperaturen ändras mellan att jag känner mig extremt varm till kall. Jag kan dela med mig av energin genom att lägga handen på någon och vederbörande kan då känna energiöverföringen, värmen. Den fysiska påverkas beroende på var energin arbetar. När strålen ligger på i solar plexus påverkas mag/tarmsystemet. Placeras strålen i hjärtchakrat resulterar det i hjärtklappning. Går den genom halschakrat kan ett diffust halsont uppstå. Mentalenergin som känns skarpt i kronchakrat påverkar nervsystemet och även leder i kroppen. Med andra ord kan det kännas rätt intensivt när strålarna ligger på i olika chakran samtidigt.

Jag blir väldigt känslig och klarar inte av att vara nära andra människor. Andras energier slår lätt in och påverkar systemet. Skogspromenader är välgörande. Den jordande energin är avgörande för att upprätthålla balans. Jag brukar luta mig mot träd och ta emot deras energi. Ett annat sätt kan vara när jag lägger mig i ett bad. När det flödar som mest är det viktigt att inte fokusera på energin, bara låta det vara. Energibearbetningarna kan ske när som, dagtid som nattetid. De som arbetar med mig tar inte hänsyn till vad jag gör i min vardag. Energiansvariga är helt fokuserade på när det är rätt att skicka på olika strålar. 

För att hålla balans i systemet krävs även emotionell balans. För häftiga humörsvängningar påverkar mig direkt. Vid enstaka tillfällen när jag blivit riktigt arg har jag några timmar senare upplevt hur mjält och solarplexuschakrat farit illa. En skärande smärta känns då i den fysiska och kan sitta i flera dagar tills balans åter uppnåtts. Det gäller att lägga sig på rätt frekvens, en där lugn och harmoni infinner sig. Då bibehålls ett lugnt flöde.

Ju mer aktivt energisystemet är desto viktigare är det att ha ett bra skydd runt sig för att inte ta in andras energier. Genom visualisering bygger jag energikåpor.

Nya möten

Visst har jag alltid fascinerats av utomjordingar och dess existens. Aldrig att jag trodde att jag en dag skulle stå öga mot öga med en.
 
En natt år 2008 vaknade jag av att jag sögs ut ur den fysiska kroppen med en otrolig hastighet. Tappade medvetandet, men vaknade efter ett tag upp på en brits i ett mörkt rum. Jag noterade snabbt att väggar och golv inte var byggda av den typ av materia som jag var van vid. Jag visste att jag befann mig i ett skepp. Jag tog mig ut ur rummet och in till ett större rum. Såg paneler med teknisk utrustning, knappar som blinkade etc. Kände en närvaro och tittade mig runtom, då stod plötsligt en liten utomjording (humanoid) mitt framför mig. Den var liten, kortare än mig, runt 160 cm lång. Hade mörkgrön kropp och stora mandelformade svarta ögon. Jag hajade till lite just för att jag kände att den såg rätt genom mig. Den noterade mig men la ingen större vikt vid mig. Utan att ha rört mig förflyttades jag till ett rum. Jag satte mig ner. Väggar och golv var svarta och det var svårt för mig att se.

Plötsligt lyste rummet upp av att bokstäver började dansa runt mig som en form av lasershow. Bokstäverna eller symbolerna var utmojordiska, men inget jag kunde förstå. Jag fascinerades över hur de olika formationerna svävade i mängder runt mig och jag kunde inte finna varifrån de projicerades. De liksom bara fanns där i luften. Jag tittade upp mot taket och såg nu genom det samt hur ett större skepp svävade förbi ovanför. En ljuspelare lyste ner mot mig och jag hamnade i den. Allt blev svart och jag vaknade upp i den fysiska kroppen. Sov inte mer den natten. 

Efter diverse upplevelser började jag se nätterna som mer spännande än dagarna. Varje gång jag la mig till sängs hoppades jag på att få vara med om något nytt. Jag ville bara ut ur kroppen. Slippa vardagen med dess gråaktiga rutinerade mönster. Jag kände mig mer levande när jag befann mig utanför kroppen än i den. Ska det vara så? Det hela blev till en inre konflikt som ledde till att jag vantrivdes något så otroligt på jorden. Jag ville bara bort från den. Kände mig mer hemma i de utomjordiska miljöerna. Jag gjorde resor till icke fysiska planeter. Fick se fantastiska miljöer med annorlunda naturupplevelser samt arkitekturer. Jag började reflektera över varför jag var satt på Jorden. Det kunde knappast vara för att jag skulle drömma mig bort på dagarna. Visst hade jag en uppgift på Jorden och den är jag nu fokuserad på. En hjälp har varit att försöka leva här och nu även fast det är svårt.

Upplevelse från 2008
Jag befinner mig på ett skepp. Går i en lång korridor. Längs korridoren finns stängda dörrar. Jag öppnar en och får se människor som ligger på britsar. De ser sjuka ut och är kopplade till olika typer av utrustning. Verkar som att de får hjälp. Jag stänger igen dörren och fortsätter vidare. Öppnar en ny och kommer in i ett litet rum. Får se 3 britsar och det ligger 3 människor där. Jag går närmare och får se ansiktena. De ser ut som mig, allihop!
Jag blir skrämd och tar mig snabbt därifrån. Vaknar nu upp i kroppen.

2009-06-22
Somnar för natten, vaknar av att det i stort sett smäller till i huvudet, samma känsla som när jag var 15 år. Den energitypen är så stark, kan inte väcka mig ifrån den. Kroppen domnar bort direkt. Jag hinner knappt reagera, utan slits loss från kroppen, och praktiskt taget sugs rätt upp i luften och ut i rymden. Inte ens medvetandet hinner med eller så är jag medveten i den fysiska kroppen en kort stund efter också, för jag hinner tänka lite i den. Hamnar lika snabbt tillbaka i min energikropp.

Befinner mig nu i ett rum och jag bara vet att jag är i ett skepp och jag vet vad som väntar mig. Det är helt mörkt i rummet, eller så är det min syn som inte är bra, jag vet inte. Jag försöker mentalt förbereda mig på att träffa en varelse som förmodligen kommer att stråla mig. Jag hinner knappt tänka klart, någon rör sig i rummet. Jag ser en lång figur, med lång hals, svarta ögon. Han pratar med mig men jag har svårt att förstå. Blir rädd men vet samtidigt att han vill mig väl. Han rör sig otroligt fort. Från att ha varit några meter ifrån mig står han plötsligt vid min sida. Han visar vart jag ska lägga mig, en typ av stol som man fällt ner ryggstödet på så man halvligger. Jag lägger mig där med tanken att jag ska vara tacksam över att de hjälper mig.

Nu blir allt svart och jag kan inte se. En stråle placeras i baschakrat och jag känner svagt en rotation. I ett kort ögonblick får jag åter synen tillbaka och jag ser hur varelsen lägger två fingrar på min panna, en vid varje sida om ajnacentret. Nu vet jag inte riktigt vad som händer. Jag känner hur hela huvudet håller på att explodera, vilken energi! Samtidigt känner jag av resterande chakrapunkter. Försöker komma loss, men jag kan inte röra ett finger. Skriker som en tok, dom måste undrat alltså! Trodde verkligen att min sista stund var inne!

Jag hade värk i hela kroppen under ca 1 veckas tid och värst var magen. Efter denna typ av upplevelse får jag full respekt över chakrasystemet och dess kraft. Tänker på hur folk mixtrar med energier för att uppleva både det ena och det andra. De har ingen aning om vilken kraft det är tal om.

Med tiden förändras upplevelserna ytterligare. För att köras in i tillståndet behöver inte mina energikroppar vibrera längre. Känner enbart ett svagt surrande i nacken och så är man över i det. Detta tillstånd verkar vara väldigt mångsidigt och man kan uppleva precis vad som i det. Verkar inte finnas några begränsningar här förutom ens egen utvlecklingsnivå till att kunna ta emot förstås. Det jag erfarit förutom uku:er samt färder till skepp och andra planeter är att information ges om ens utveckling via exempelvis scener som påminner om klardrömmar men är ännu skarpare än dessa. Här kommer informationen från metalplanet. Oftast är det obalanserna som visas upp genom olika symboler samt svåra rebusar. De är svåra att knäcka men kanske finns det ett syfte med det. Genom att fokusera på det och försöka förstå hjälper man sig själv. 

För visst handlar allt detta om utveckling, en resa mot högre medvetande. Har dörren en gång öppnats vill man aldrig stänga den. Drivkraften som hägrar inom mig tar en framåt och man kan aldrig mer tänka sig något annat än att fortsätta klättra på stegen.

C A