| Bevis för ut ur kroppenupplevelsen?

En
ut ur kroppenupplevelse är en mycket säregen, men samtidigt
mycket privat upplevelse. Känslan av total vakenhet som oftast följer
med den kan skaka om en människa rejält, och i grunden förändra
hela ens inställning till livet.
Samtidigt
måste man som kritiskt analyserande människa ställa sig
frågan: är detta verkligt, eller kan omedvetna delar av oss
spela medvetandet ett spratt, och skapa denna märkliga upplevelse,
så verklighetsnära att den lurar oss totalt?
Denna
fråga ställde jag mig efter att ha fått mina första
ut ur kroppen-upplevelser 1989. Känslan av att helt vaken separera
från min kropp, och glida ut i sovrummet, i stånd att observera
allt som hände var emellertid så stark, att det var svårt
att förhålla sig opartiskt kritisk till det hela.
Det
tycks vara en andlig lag, att man måste inse en sak på egen
hand först, innan man får bekräftelse "från
ovan". I varje fall var det så med mina uku:er. Först
efter att jag fullt ut tagit dem till mig, och accepterat dem som verkliga,
fick jag mina bevis för att de faktiskt var det.
Det
finns ett antal forskningslaboratorier runt om i världen, vilka har
ägnat sig åt att försöka hitta bevis för ut
ur kroppenupplevelsen. På grund av fenomenets osäkra och subjektiva
karaktär, (man kan till exempel inte alltid framkalla en uku när
man själv vill, och när man väl lyckas kommer man kanske
inte just dit man tänkt sig) så lyckades man inte alltid. Dock
finns det ett antal institutioner som fått mycket bra resultat,
ett exempel är "The Monroe Institute" i West Virginia,
USA.
Mina
egna upplevelser kan naturligtvis inte användas som bevis för
upplevelsen i strikt mening, de är ju privata och har inte utförts
under någon vetenskaplig kontroll. Detta är jag emellertid
inte intresserad av. Upplevelserna har givit mig själv ovedersägliga
bevis på att det jag håller på med är riktigt,
trots mitt ofta mycket kritiska förhållningssätt till
dem. För min del handlar det nu i stället om att försöka
förstå. Exakt vad som händer kan jag fortfarande inte
säga med säkerhet, men tveklöst är det så att
man får information från andra platser än där den
fysiska kroppen befinner sig. Med tanke på att man dessutom under
uku:n känner rörelser och förflyttning mycket tydligt,
drar jag slutsatsen att man verkligen förflyttas till en annan plats. Nåväl,
här följer ett antal upplevelser, hämtade ur min dagbok:
Kallinge
1990-08-06 kl. 08.30
uku nr. 46
Ligger
vaken, och tänker gå upp, när jag märker att jag
kan gunga astralkroppen fram och tillbaka bara genom att sluta ögonen
och slappna av. Jag öppnar och stänger ögonen flera gånger,
och varje gång ögonen stängs kan jag nästan omedelbart
börja gunga.
Efter
att ha ökat gungningarna når astralkroppen till slut sängkanten.
Här lossnar jag helt, och faller mjukt ner på golvet. Jag går
rakt igenom den stängda sovrumsdörren och vidare ut i köket,
där mina föräldrar sitter. Synen är en aning dunkel,
men annars bra.
Jag
ser mamma till vänster (på sin vanliga plats) och hon verkar
göra något med brödet. Jag ser ett fat med skivat, upplagt
bröd till höger om henne, på köksbordet. Till höger
om detta ser jag pappa (på sin plats). Framför honom ser jag
något, som liknar vita flagor eller bitar ligga på bordet.
Han sitter och plockar med dessa och jag frågar honom vad han gör.
"Rensar
svank." Svank? Jag förstår inte svaret. Menar han svamp?
De vita bitarna skulle faktiskt kunna vara bitar av svamp. |
|
Här
slutar upplevelsen, och jag stiger upp ur sängen. Ute i köket
sitter mamma och pappa på sina vanliga platser. Framför mamma
ser jag brödfatet, med brödskivorna upplagda precis som jag
hade sett dem. Pappa har just ätit upp ett frukostägg, och framför
honom finns små smulor av äggskalet.
Pappa
har inte något som helst minne av att jag hade varit där och
talat med honom. Det tar mig många år efter denna upplevelse
innan jag inser att de ord jag tyckte mig höra från min pappa
faktiskt handlar om mig själv. Mitt ryggslut, svanken, där de
lägsta chakrana sitter, behöver verkligen rensas på "skräp"
innan de kan börja öppnas på allvar. Denna process pågår
sedan inom mig under ett antal år innan jag börjar förstå
vad det handlar om. Först när jag genom drömmar blir visad
att mitt baschakra nu är färdigt, och jag samtidigt får
en mycket stark värme i ryggslutet (där baschakrat sitter) förstår
jag de ord jag hade hört många år tidigare.Kallinge
1990-12-30 kl. 09.00
uku nr. 61
Märker
att jag kan börja gunga så fort jag sluter ögonen. Efter
någon minut separerar jag helt från det fysiska, och glider
ut genom fönstret. En viss, begränsad syn uppträder här.
Glider över gräsmattan, och känner gräset med händerna.
Jag fortsätter framåt, upp över häcken på gränsen
till grannens trädgård. Får helt plötsligt helt
kristallklar, färgrik syn av till synes "oriktigt" slag.
Synfältet är minst 180 grader, och skärpan är så
skarp att jag skulle kunna räkna vartenda grässtrå i gräsmattan,
vilken för övrigt verkar hårt klippt. Jag kan se hur häcken
är ojämnt klippt, på ett ställe blir den högre,
men inte med en rak kant, utan häcken lutar snett uppåt en
liten bit.
Slut på upplevelsen.
Efteråt
går jag ut i trädgården och tittar. Jag hade kommit till
mina föräldrar sent föregående kväll, och vet
ingeting om hur det ser ut i trädgården på baksidan.
Jodå, alla mina synintryck stämmer. Häcken är klippt
precis på det sätt som jag såg under min uku.
Jönköping
1991-08-06 kl. 08.00
uku nr. 75
Ligger
och slumrar i sängen. Min fru är i badrummet. Upptäcker
att jag kan gunga astralkroppen lite grand framåt och bakåt.
Om jag tar spjärn med benen kan jag pressa huvudet in i väggen
bakom sängens huvudända. Efter några minuters experimenterande
med detta lossnar jag så helt, och blir sittande vid sängkanten.
Reser
mig och går iväg, samtidigt som jag försöker se bättre.
Jag får då en viss syn, men med begränsat synfält.
Går ut i hallen, och vidare mot toalettdörren. Den är
stängd, men jag glider lätt igenom den in till hustrun, som
står där utan några kläder på sig. Jag tar
tag om henne, hennes bara hud känns som vanligt. Hon reagerar emellertid
inte ett dugg på min närvaro, istället börjar hon
gå ut ur toletten, in i hallen. Eftersom jag håller om henne
följer jag med, ivrigt försökande att kommunicera med henne.
Här slutar upplevelsen, och jag är åter tillbaka i sängen.
I
nästa ögonblick kommer min dåvarande hustru in i sovrummet
ifrån hallen, utan några kläder på sig. Som så
ofta den sista tiden känns en lätt klåda i benen efteråt. Jönköping
1991-12-07 kl. 06.25
uku nr. 84
Vaknar
till och upptäcker att jag kan gunga kroppen i längdled. Vaknar
för mycket ibland, och fastnar då helt i kroppen. Slappnar
av, och lossnar direkt igen.
Efter
en stund släpper jag taget helt från det fysiska, och sätter
mig upp. Befinner mig nu någon helt annanstans, tycks ha lämnat
den fysiska världen. Går iväg över ett golv, medan
jag koncentrerar mig på att få syn, och ser då golvet.
Några meter ifrån mig, lutad mot ett fönster står
min hustru. Hon står med ryggen emot mig, men jag vet ändå
direkt att det är hon. Jag går fram till henne, och lägger
armen om henne. Hon vänder sig mot mig och ser mig i ögonen.
Hon ser ledsen ut. Du behöver inte komma till mig, säger hon,
och jag drar mig lite förvirrad tillbaka. Slut på upplevelsen.
Kommentar:
När jag på morgonen säger till min dåvarande fru
att vi träffats under natten svarar hon "Ja, men jag ville inte
att du skulle komma till mig just då". Hon berättar att
hon haft en dröm, där hon står vid ett fönster och
ser sina vänner från Moskva gå förbi utanför
(hon kommer därifrån). Hon längtar efter dem, och saknar
sitt liv där. Då kommer jag fram till henne, men hon är
ledsen, och vill inte att jag ska komma och störa henne just då.
Denna
upplevelse ger ett perspektiv på begreppet drömmar. Det möte
med min fru som jag upplever under min uku, upplever hon i en dröm.
Det gör mig övertygad att vi i alla fall i vissa drömmar
faktiskt har lämnat kroppen och befinner oss på något emotionalplan, där vi också kan mötas.
M O | |