Människans utvecklingsväg

Vi kommer inte från ingenstans, vi fanns i andra former långt innan vi blev människor. Under ett människoliv hinner vi tyvärr inte lära oss speciellt mycket (livet är kort). Därför måste vi leva om och om igen i en lång serie inkarnationer, för att tillgodogöra oss all kunskap och medvetenhetsutveckling som vi behöver inhämta i denna tillvaro, och sedan kunna fortsätta till nästa.

Vid varje nytt liv börjar vi om från noll, utan att minnas våra tidigare erfarenheter. Vår gamla kunskap från tidigare liv sitter emellertid kvar inom oss som en djup känsla, en latent erfarenhet, vilken vägleder oss framåt. Någonstans vid kanske 20 till 30-årsåldern har vi förhoppningsvis åter nått vår gamla utvecklingsnivå från tidigare inkarnationer, och kan fortsätta vårt lärande.

Vi har kommit olika långt. Vissa av oss har hunnit med fler inkarnationer och kommit längre på vägen, medan andra kan vara lite mer av "nybörjare". Av detta skäl delas mänskligheten in i ett antal olika utvecklingsstadier som anger hur långt vi kommit på vår väg, vilket i sin tur påverkar vad vi söker och föredrar i detta liv.

Under ett stort antal liv får vi lära oss att helt enkelt bli tillräckligt civiliserade, för att kunna fungera ihop i ett samhälle. Först därefter kan högre värden så som konst och kultur få något verkligt värde för oss. Det är också på detta stadium, det s.k. kulturstadiet, som vi på allvar kan börja känna av att det finns en annan verklighet bakom den vanliga fysiska. Vi kanske börjar få olika typer av inre upplevelser, medialitet mm. Vi börjar nu fullt ut inse att vi alla hör ihop, att allt bildar en enhet.

På detta stadium utvecklas den högre känslomässiga, emotionala delen av oss (kallas även högre astral). "Lägre" känslor som avund, hat, missunnsamhet mm. ersätts gradvis av "högre", som tillgivenhet, altruism, ödmjukhet mm. Vi kan rentav bli "mystiker", helt absorberade av våra astrala (emotionala) upplevelser.

Det är först efter detta stadium som vi på allvar börjar utveckla det högre mentala tänkandet. Visst har vi haft ett mentalt tänkande förut, rentav kunnat göra utmärkta studieresultat mm, men det mentala har då till stor del varit styrt av det emotionella. Vi har ibland "låtit känslorna fördunkla vårt omdöme".

Ett högre mentalt tänkande ger oss bättre förmåga att skilja på tankar och känslor. Vi kan även överblicka större system av en komplex helhet utan att förlora oss i alla detaljer. Vi utvecklar successivt vårt perspektivtänkande på vår väg fram mot kausalt medvetande. Vad detta innebär ska vi försöka förklara längre fram.

I takt med att vi utvecklar våra egenskaper, utvecklas även våra olika kroppar (fysiska, emotionala och mentala). I princip kan man säga att "grövre" materia ersätts av "finare". Allt eftersom vi får finare materia i våra kroppar ökar även energiflödet genom dem, och vi får successivt ökad medvetenhet. Allt hänger ihop, bättre egenskaper ger oss finare materia vilket i sin tur ökar medvetenheten.

Vi måste också se att människans utveckling bara är en utvecklingsväg bland många i vårt kosmos. Liksom varje mänsklig individ är en del av den helhet vi kallar mänskligheten, är mänskligheten i sin tur en del av en större helhet där liv på olika nivåer förändras och utvecklas. Hela kosmos sjuder av liv, och allting följer en noga uttänkt plan.

Sett från individnivå, med alla de vardagliga problem vi har att brottas med, kan det vara svårt att se hur allting faktiskt följer en plan. Vi kan ändra vår egen framtid med de beslut vi fattar i nuet, men sett ur ett större perspektiv går utvecklingen ändå sin gilla gång. Hierarkin övervakar skeendet och ser till att mänskligheten får de impulser den behöver för att vår utveckling ska gå som det är tänkt.

Många frågar sig varför det måste finnas så mycket lidande på vår planet, om det nu finns en plan för allting. "Varför tar inte Gud bort vårt lidande?" undrar folk ibland.

Men då måste man tänka på att lidandet är något vi människor skapar själva, med vår fria vilja, vilken är en av livslagarna på vår utvecklingsväg. Mycket av vår inlärning sker genom just lidande och motgångar. Det vore förmätet av oss att tro att Gud skulle gå in och förändra våra grundförutsättningar för inlärning, eller ta bort vårt karma. Det kan bara vi själva påverka. Däremot finns det en Hierarki av högre väsen som följer oss och stödjer oss, och ser till att lagen och planen följs i ett större perspektiv. Det Gudomliga är något som ligger långt utanför vår förmåga att förstå.

Ett av de stora steg som måste tas på vår utvecklingstig är att lära oss se igenom de emotionella (astrala) illusionerna. Så många människor kopplas upp på astral nivå, får ett antal "budskap" och skapar ur detta sin uppfattning om hur de olika världarna hänger ihop. På detta sätt har vi sett den ena världsbilden avlösa den andra.

Det är inte förrän vi inser det illusoriska i detta som vi kan ta oss upp till de högre mentala nivåerna, och på allvar dessutom börja närma oss det kausala medvetandet. Ett sätt att undvika fastna i den astrala labyrinten är att studera esoteriken. Den klara mentalmodell som presenteras här är till stor hjälp att slippa ifrån de värsta fällorna. Här får vi även lära oss hur förrädiskt det astrala verkligen är.

Det finns de som med bestämdhet hävdar att "känslan" är det enda viktiga. Det är detta som är andligt, det mentala tänkandet är torrt och "oandligt".

Visst ska vi underhålla de goda känslorna i oss, men vi ska samtidigt sträva efter större mental klarhet. Det mentala ligger högre än det astrala, och att det är dit vi är på väg. Har man en enda gång sett den ofantliga skillnaden mellan ett mentalmedium och ett astralt medium finns ingen diskussion mer. Men tyvärr finns det så få mentala medier, och dessa lever dessutom ofta tillbakadraget, att inte många har mött ett sådant.