Att gå ”vägen”, vad betyder det?

Medvetenhetsutveckling, sett ur ett allmänt perspektiv.

Denna artikel är ett försök att, med den erfarenhet jag har i dag, återge min syn på hur vi bör förhålla oss till vår egen utveckling. Jag tar upp det ur ett allmänt perspektiv utan att gå in på detaljnivå.

Man kan enkelt säga att det som syftar till vår egen och andras utveckling är gott, och det som motverkar denna är ont. Detta är emellertid inte nödvändigtvis detsamma som vad vi tycker är roligt, enkelt eller bekvämt.

Det yttersta syftet med våra liv är att utveckla vårt medvetande. Detta arbete utförs hela tiden, vare sig vi vet om det eller inte, vare sig vi vill eller inte. Den s.k. omedvetna utvecklingen går sin gilla lunk. Med tiden bygger vi in allt finare materia i våra kroppar (fysisk-eterisk, emotional (astral), mental-kausal) och får tillgång till allt högre medvetande. Även om utvecklingen går till synes oändligt långsamt har vi ändå nya erfarenheter med oss efter varje liv (även negativa erfarenheter är ju erfarenheter…)

Förr eller senare når vi den nivå då vi fullt ut inser att livet faktiskt handlar om utveckling av vårt medvetande, och från och med då kommer vi att arbeta mer aktivt, mer medvetet på denna. I och med det kommer utvecklingstempot att höjas avsevärt. En medveten utveckling går betydligt fortare än en omedveten.

I takt med att vi utvecklar olika former av s.k. psykiska gåvor, medialitet, healingförmågor mm finns alltid en risk att vi blir så fascinerade av dessa, att vi tror detta är syftet med utvecklingen. Det är här risken finns att fastna i ”den astrala labyrinten”. Här är esoteriken så oerhört viktig för att ge klarhet och struktur. Den som satt sig in i detta system inser (förhoppningsvis) att de olika psykiska gåvorna kan komma som en bieffekt av utvecklingen, men att de inte är utvecklingen eller ens syftet med den. 

Dessutom kan ”de svarta” komma fram och berömma, smickra och luras. Det finns gott om sådana på emotionalplanen. Om man får budskap som berättar hur duktig och högt utvecklad man är, bör man dra öronen åt sig. De riktiga guiderna kommer sällan med beröm.

Många människor kan utveckla olika förmågor, t.ex. medialitet, långt innan de egentligen är mogna för den. Detta medför en lång period av återställning av energisystemet efteråt, ofta under ett antal kommande inkarnationer, innan balansen är återställd och man kan fortsätta sin utveckling. Det kan också vara precis tvärtom, man får inga psykiska förmågor alls förrän man lärt sig förstå lite bättre. Detta måste man nog betrakta som god karma.

Det är när vi lämnat allt detta bakom oss som vi kan börja gå ”vägen”. Vad är då denna ”väg” för någonting? Jo, det är en klart definierad väg som vi alla ska gå, förr eller senare, och som leder till ett klart definierat mål. Dessutom verkar det som om alla hittar den på mer eller mindre samma sätt. Vägen börjar då vi definitivt insett det emotionalas illusivitet, och kan sägas avslutas när vi nått kausalt medvetande, och då även lämnat de mentala förklaringsmodellerna bakom oss, då dessa inte behövs mer.

Man kan även säga att vägen är vår vandring genom de högre mentalstadierna mot målet lärjungaskap och till slut invigningar, för att sedan kunna avsluta vår cykel på Jorden. Denna vandring är naturligtvis något som tar ett stort antal liv att genomföra, så i varje ny inkarnation måste man på nytt befria sig från alla emotionala illusioner för att kunna fortsätta på sin väg. Det blir förhoppningsvis lättare att åter hitta vägen för varje nytt liv, eftersom kunskapen då redan finns latent och man intuitivt fortsätter att söka tills man hittar ett vederhäftigt esoteriskt system, eller bara med hjälp av sin intuition lever klokt och lagenligt.

Vad som då är särskilt viktigt, som jag ser det, måste vara att hitta början på denna väg, och då också ta sig ut ur den astrala labyrinten. Detta är ett avgörande steg, som när det väl tas kan spara in åtskilliga inkarnationer. Att lära sig de grundläggande livslagarna och försöka leva i enlighet med dessa är naturligtvis ett lämpligt första steg att ta.

Utvecklingen sker hela tiden i våra kroppar, under noggrann övervakning av vår Augoeides. Den som medvetet ställer sig på utvecklingens sida, och till A:s förfogande kan alltid räkna med att A kommer till mötes på det sätt han kan. (Att jag här skriver han har ingen betydelse, könet är sannolikt helt ointressant för vår Augoeides.)

Den gång vi blir alltför fascinerade av våra chakran med sina energier, eller av olika förmågor som dyker upp ska vi akta oss. Detta är bieffekter av utvecklingen. Att det sedan finns vissa människor som kan ha som livsuppgift att t.ex. hela andra är en annan sak, dessa får då en klar ledning mot denna uppgift och vet att det är detta de ska göra. Annars ska vi bara låta förmågorna vara, men använda dem med förstånd då vi anser att det behövs. Det viktiga här är att låta dessa förmågor komma av sig självt, inte försöka påskynda processen med olika övningar. Det är då det blir så fel.

I stället ska vi lyssna inåt. Den som söker utveckling får signaler och ledning av sin Augoeides, på det sätt han kan ge det. Har vi ingen förmåga till högre medvetande kommer ledningen genom olika händelser i livet, men oftast sker det nog genom drömmar.

Dessa drömmar har alltid en speciell karaktär. Det går att lära sig skilja ut dem från andra drömmar. Däremot ska vi ha klart för oss att det kan komma ”undervisande” drömmar från andra håll än från vår A. Olika emotionala väsen kan ta tillfället i akt och gå in med olika ”budskap”, av bättre eller sämre kvalitet. I mitt eget fall tog det ett antal år innan jag fick följande budskap (i en dröm); ”Du måste lära dig skilja sanningen från lögnen”.

Man blir emellertid sakta bättre och bättre på det. Symbolerna och budskapen från Augoeides är kärva, alltid utan smicker, och uppmanar till förbättring. Allt är inriktat på energisystemet i kroppen (kropparna) och deras utveckling. Om man försöker lära sig sina symboler och följa de riktningsvisare som anges, går det smidigast och fortast. Konsten är att hålla sig till detta och i övrigt bara ta det lugnt, så att man inte hittar på en massa egna tokigheter i sin fascination över alla fenomen och förmågor.

Min erfarenhet är att de första kontakterna från A kommer genom drömmen, men man måste kunna nå de högre emotionala skikten för att få denna kontakt. Så småningom kan även andra sätt yppas, som emotional klarsyn (klärvoajans) eller mental intuition. Man ska emellertid komma ihåg att emotional klarsyn alltid kommer på lägre emotionala nivåer långt innan man kan nå de högre, och därmed sin Augoeides. Man får inte tro att alla inre bilder kommer från A, vi måste genomgå åtskilliga inkarnationer med emotional klarsyn innan vi ens kan tänka på att nå vår Augoeides den vägen. Det är just därför drömmarna är så effektiva, de kan vi få mycket tidigare. 

Även om ”vägen” kan sägas vara klart definierad, är ändå metoden högst individuell. Vi har olika energiuppsättning, beroende på vår stråltillhörighet, erfarenheter från tidigare och detta liv mm. Själva öppningsprocessen kan därför te sig annorlunda från person till person. Av denna anledning ska man alltid vara försiktig med att dra alltför säkra slutsatser av en enskild människas erfarenheter. En energikanal öppnas upp en aning, därefter kommer symboler som visar hur det gick och hur man ska förhålla sig. Så, när allt kommit i balans öppnas en annan upp, med nya förhållningsorder efteråt. Så här fortsätter processen, i år efter år.

Viktigt är att hela tiden förhålla sig neutral till allt som sker, att anta rollen som en ”utomstående observatör”. Detta är speciellt viktigt i stunder när det känns motigt och svårt. Att deppa ihop när det inte går bra hjälper inte alls, i stället drar man då på sig en massa tung emotionalenergi som stoppar upp hela processen. Jag kan lova att detta råd inte är enkelt att följa, jag har verkligen inte alltid klarat det själv, men det är viktigt. Att ha tillit och ett obekymrat kynne även i den svåraste stund är en sann konst.

Hur vet man då att man befinner sig ”på vägen”? Jo, den dag man känner hur olika strålar mer eller mindre smärtsamt borrar genom chakrapunkter i kroppen, hur olika drömsymboler och eller inre bilder avlöser varandra, vilka man sakta lär sig tyda, och hur man i takt med att man lär sig detta märker hur flödena förändras och utvecklas, då vet man. Dessutom, den dag man verkligen beträder vägen kan man lita på att utvecklingstempot (men också kraven) kommer att höjas betydligt. Att börja gå vägen betyder helt enkelt att, under Augoeides ledning och med ständig medveten vägvisning, öppna upp och utveckla energikanaler och kroppar mot ett allt högre medvetande, i en allt högre takt.

Det är emellertid inte enkelt. Man måste gå in i sig själv, in i själens mörkaste skrymslen, möta och bekämpa alla sina svagheter. Detta är något av det tuffaste som finns. Här går inte att vara självbelåten och tycka att ”jag är väl en snäll människa och bra nog som jag är”. Det räcker inte. Varje obalans, varje tendens till störning i ens personlighet, varje mörk sida som man eventuellt inte vill se måste mötas. Man tvingas se sig själv helt utan prestige och med en sann önskan och vilja att rensa ut allt som stör energiflödet. Den som inte är beredd till detta göre sig icke besvär.

De som går vägen är alla, utan undantag, ”ärrade krigare” som utkämpat åtskilliga svåra slag med sitt eget inre, med sina lägre jag. Men de är också segrare, med en vilja som går utanpå det mesta. De som går vägen tittar inte bakåt, skryter inte med vad de uppnått utan ser framåt, med respekt inför vad som återstår att göra.

                                                          M O